Det är väl fantastiskt bra att vi kan fånga upp problemen i tid för en gångs skull. Min egen syster som har dyslexi fick aldrig prognosen när hon gick ii skolan eftersom det aldrig fanns resurser att fånga upp sådana avvikelser. Det är klart att man som elev kanske känner en lite större press, men samtidigt så ökar chanserna att klara sig när det kommer till att sedan söka sig vidare i studiedjungeln. Något som jag fått äta upp är att jag var totalt värdelös på datorer när jag gick ut gymnasiet, jag önskar att någon fångat upp mig för mitt liv hade blivit betydligt mycket enklare! Kör så det ryker säger jag bara....... 

Vet inte riktigt vad det blir av men är som sagt bjuden på lite vin och snacks här inne i stan hos en kompis och sedan bär det av mot Sherwoodskogen.....nej mot kära krogen skulle det va! Syrran hänger på, nyhemkommen från Thailand och vill hemskt gärna visa upp sin härliga solbränna för oss bleka stockholmare.

Jag vet inte vad det är som gör att jag hela tiden är hungrig eller sugen på något när jag sitter här på denna utomordentliga arbetsplats vid tekniska? Ofta om det är något jag har svårt att motivera mig för så brukar jag försöka hitta på annat att förströ tiden med, är ganska säker på att många känner igen sig där;/ Snart har jag iallafall arbetat tre hela timmar och detta innebär lunch, undrar om jag kommer skriva varje timma som går bara för att kunna tråka ut lite fler människor än jag själv? Återstår att se om jag är en människoplågare............

Säkert! Jag hade förstås vetat om jag varit med men jag fick förhinder och det är ytterst konfidentiellt:)

Ja,ja det var allt jag  hade att säga om det!