Jag har en fråga som jag ställer mig själv allt för ofta! Och det är när jag slutar vara singel och sakta men säkert blir upptagen? Är det när den andra personen förklarar sina känslor och du tänker att "Ja så där kan jag nog också känna snart" eller är det när man träffar varandras familj eller kompisar?, eller är det helt enkelt när du träffar en person hela tiden så att det faktiskt inte finns utrymme till att träffa någon annan? Ska man få dåligt samvete om man ännu inte kommit så långt att man inte är kär ännu men att saker kan kännas riktigt bra? Har den andra personen rätt att bli arg om du träffar en annan kille/tjej bara för en kväll, eller snarare har den andra personen en rättighet överhuvudtaget? Mitt svar är NEJ! Det är fanimej inte det lättaste att vara singel och jag tycker inte att det finns något som heter nästan singel. Var ärlig mot dig själv och denna någon eller några som du träffar i din vardag, på stan eller i sängen dagen efter.......